Gemenskap
När jag började i Mönsterås Goifs A-lag hösten 2009, fanns det många bra spelare. Problemet att vi inte vann serien det året var att lagandan och gemenskapen inte fanns där. Vilket jag är rätt övertygad om resulterade i att vi inte tog jobbet för laget, vi peppade inte varandra efter misstag, och dessutom inte försökte bygga upp gemenskapen utanför fotbollen i form av aktiviteter med laget.
För mig handlar fotboll i många perspektiv om just gemenskap. Att man är en grupp, man är trygga med varandra och man respekterar varje individ för den personen som han är under förutsättningar att man ger allt för laget.
Det jag vill komma till är att året 2015 pratades det mycket om satsningar hit och dit. Det skulle komma flera nyförvärv. Men samtidigt som vi tappade flera tongivande spelare till andra klubbar blev det lite turbulens. Vad händer?
Kommer vi att klara oss utan dessa spelare. När truppen började forma sig insåg vi att laget inte är detsamma som förra året. Inte samma bredd, inte samma kvalité och inte samma erfarenhet.
Samtidigt så blev gemenskapen en hel annan. Små grupperingar existerande inte längre och vi började känna oss som ett lag och framför allt så började vi känna gemenskap vilket har resulterat i att vi tar jobbet för varandra och har enats om att ingen är större än laget. Även att det låter som en självklarhet att ta jobbet för varandra så har det inte alltid existerat.
Ett bevis på att detta existerar just nu kommer ifrån torsdagens match mot Hossmo BK.
Ja visst, vi förlorade visserligen. Men vi gjorde vårt bästa vi var kapabla till. Innan matchen diskuterade vi just att ta jobbet för varandra och ha en j*vla vinnarskalle .. På tal om vinnarskalle.
I Februari anslöt Nehat Jashari till oss. Jag visste vem Nehat var sedan tidigare. Han var ökänd för sitt hårda och tuffa spel. Jag kommer ihåg året 2010. Jag satt på bänken och kom in i andra halvlek. Vi mötte Långemåla IF där Nehat spelade då. Jag tog emot bollen och skulle vända upp, precis i det ögonblicket blev det helt svart. Jag var borta i några sekunder innan jag förstod vad som hade hänt, jag låg och sprattlade som en liten nyfångad abborre, och mitt högra lår pulserade. Den där killen som alla hade pratat om innan matchen hade precis kört över mig, bokstavligt talat.
Nu när jag har lärt känna Nehat lite bättre är han en person jag respekterar. Jag kan förstå om man hatar Nehat som motståndare, men som en lagkamrat ger han en sån oerhörd energi med sin inställning till att vinna. Han är en riktigt vinnarskalle. Precis sådana vi vill ha hos oss.
Det är dock synd att han börjar bli lite till åren ..
Tillbaka till matchen. Vi pratade om att ta jobbet och ha vinnarskalle. Men när matchen väl drog igång så gick luften ur oss. Vi fick börja i uppförsbacke (igen) genom ett tidigt mål. Men för övrigt så hände inget av det som vi bestämde oss för.
Jag förstår inte hur det kan bli så. Ingen kom rätt. Nyström tjaffsade inte, Adam skrek inte, Törnström glidtacklades inte, jag vann inte en enda nickduell, Jeppe var inte den grovjobbare han brukar och Simon och Kacke gjorde inga mål. Nehat var i och för sig lika förbannad på domaren som vanligt. Men med det övriga konstaterat var det inget som funkade. I paus fick vi den utskällning som vi förtjänade. Jag personligen skämdes, det kändes som om vi ännu en gång var på väg att göra den lilla publik som faktiskt kollar på oss besvikna med vår taskiga inställning. När Stefans saliv flög som värst mellan vägarna i omklädningsrummet så sa Johan Nyström att det inte var så lätt att spela med en stekande sol i ögonen. Jag höll med Johan och den planhalvan som vi började första halvlek på är riktigt otacksam att spela på när solen ligger lågt.
Jag citerar Kalmarsödrabloggen efter deras match mot oss.
- '' Men innan matchen kom att börja så fanns det ett stort problem vi var tvugna att uträtta. Den lågt stående solen, jag förstår att Stockholms-AIK gnäller på en lågt stående sol eftersom det kan vara förödande i matcher som denna. Men jag tänker inte be Mönsterås att bygga en större arena, inte heller påstå att vi leder med 2-0 i halvtid på grund av denna, dock bad jag väldigt snällt till Robin Lindberg att vinna slantsinglingen innan matchen ''
Nu försöker jag inte förklara att solen låg bakom våran dåliga inställning, absolut inte, men det påverkar spelet mer än vad man tror. Och konstigt nog fick vi ett ordentligt övertag om Kalmar södra efter första halvlek och likaså mot Hossmo BK när vi spelade med solen i ryggen. I andra halvlek mot Hossmo var vi precis det laget som vi har pratat om att vara och vi lyckades göra både ett och två mål och så nära ett tredje man kan komma. På mållinjen. Efter dessa 45 minuter var det nog ingen som tänkte på vilken höjning vi faktiskt gjorde i andra halvlek, men med perspektiv på detta gjorde vi det bästa vi kunde på 45 minuter och andra halvlek ska vi ta med oss.
Det är så vi ska spela. Gemenskapen och lagandan fanns där. Tyvärr räckte det inte hela vägen.
För mig handlar fotboll i många perspektiv om just gemenskap. Att man är en grupp, man är trygga med varandra och man respekterar varje individ för den personen som han är under förutsättningar att man ger allt för laget.
Det jag vill komma till är att året 2015 pratades det mycket om satsningar hit och dit. Det skulle komma flera nyförvärv. Men samtidigt som vi tappade flera tongivande spelare till andra klubbar blev det lite turbulens. Vad händer?
Kommer vi att klara oss utan dessa spelare. När truppen började forma sig insåg vi att laget inte är detsamma som förra året. Inte samma bredd, inte samma kvalité och inte samma erfarenhet.
Samtidigt så blev gemenskapen en hel annan. Små grupperingar existerande inte längre och vi började känna oss som ett lag och framför allt så började vi känna gemenskap vilket har resulterat i att vi tar jobbet för varandra och har enats om att ingen är större än laget. Även att det låter som en självklarhet att ta jobbet för varandra så har det inte alltid existerat.
Ett bevis på att detta existerar just nu kommer ifrån torsdagens match mot Hossmo BK.
Ja visst, vi förlorade visserligen. Men vi gjorde vårt bästa vi var kapabla till. Innan matchen diskuterade vi just att ta jobbet för varandra och ha en j*vla vinnarskalle .. På tal om vinnarskalle.
I Februari anslöt Nehat Jashari till oss. Jag visste vem Nehat var sedan tidigare. Han var ökänd för sitt hårda och tuffa spel. Jag kommer ihåg året 2010. Jag satt på bänken och kom in i andra halvlek. Vi mötte Långemåla IF där Nehat spelade då. Jag tog emot bollen och skulle vända upp, precis i det ögonblicket blev det helt svart. Jag var borta i några sekunder innan jag förstod vad som hade hänt, jag låg och sprattlade som en liten nyfångad abborre, och mitt högra lår pulserade. Den där killen som alla hade pratat om innan matchen hade precis kört över mig, bokstavligt talat.
Nu när jag har lärt känna Nehat lite bättre är han en person jag respekterar. Jag kan förstå om man hatar Nehat som motståndare, men som en lagkamrat ger han en sån oerhörd energi med sin inställning till att vinna. Han är en riktigt vinnarskalle. Precis sådana vi vill ha hos oss.
Det är dock synd att han börjar bli lite till åren ..
Tillbaka till matchen. Vi pratade om att ta jobbet och ha vinnarskalle. Men när matchen väl drog igång så gick luften ur oss. Vi fick börja i uppförsbacke (igen) genom ett tidigt mål. Men för övrigt så hände inget av det som vi bestämde oss för.
Jag förstår inte hur det kan bli så. Ingen kom rätt. Nyström tjaffsade inte, Adam skrek inte, Törnström glidtacklades inte, jag vann inte en enda nickduell, Jeppe var inte den grovjobbare han brukar och Simon och Kacke gjorde inga mål. Nehat var i och för sig lika förbannad på domaren som vanligt. Men med det övriga konstaterat var det inget som funkade. I paus fick vi den utskällning som vi förtjänade. Jag personligen skämdes, det kändes som om vi ännu en gång var på väg att göra den lilla publik som faktiskt kollar på oss besvikna med vår taskiga inställning. När Stefans saliv flög som värst mellan vägarna i omklädningsrummet så sa Johan Nyström att det inte var så lätt att spela med en stekande sol i ögonen. Jag höll med Johan och den planhalvan som vi började första halvlek på är riktigt otacksam att spela på när solen ligger lågt.
Jag citerar Kalmarsödrabloggen efter deras match mot oss.
- '' Men innan matchen kom att börja så fanns det ett stort problem vi var tvugna att uträtta. Den lågt stående solen, jag förstår att Stockholms-AIK gnäller på en lågt stående sol eftersom det kan vara förödande i matcher som denna. Men jag tänker inte be Mönsterås att bygga en större arena, inte heller påstå att vi leder med 2-0 i halvtid på grund av denna, dock bad jag väldigt snällt till Robin Lindberg att vinna slantsinglingen innan matchen ''
Nu försöker jag inte förklara att solen låg bakom våran dåliga inställning, absolut inte, men det påverkar spelet mer än vad man tror. Och konstigt nog fick vi ett ordentligt övertag om Kalmar södra efter första halvlek och likaså mot Hossmo BK när vi spelade med solen i ryggen. I andra halvlek mot Hossmo var vi precis det laget som vi har pratat om att vara och vi lyckades göra både ett och två mål och så nära ett tredje man kan komma. På mållinjen. Efter dessa 45 minuter var det nog ingen som tänkte på vilken höjning vi faktiskt gjorde i andra halvlek, men med perspektiv på detta gjorde vi det bästa vi kunde på 45 minuter och andra halvlek ska vi ta med oss.
Det är så vi ska spela. Gemenskapen och lagandan fanns där. Tyvärr räckte det inte hela vägen.
/ 20
